Tre år har gått sedan senaste artikeln, fokus har istället legat på utbildning, familj och jobb.
Sen gjorde man missen att engagera sig i kyrkan igen, vad är det värsta som kan hända?
Kan ni föreställa er hur oförskämda och maktgalna ett gäng äldre personer kan vara? Som om det viktigaste är att sitta på några nästintill värdelösa ordförandeposter inom ett kyrkoutskott som inte ens spelar stor roll. Nej, jag behöver inte ha några poster för egen del. Rätt ska väl vara rätt och makt delas korrekt, det behöver inte vara jag som får den makten och det har jag heller inte fått. Jag skulle vilja att ingen sjukskrivs eller mår illa av sådana småaktiga maktkamper dock.
Nä, det är åt helvete. Man tappar hoppet om mänskligheten, hela Svenska kyrkan känns rutten, blir någon sjukskriven, utmattad eller värre. Det skiter väl alla i, man får väl skylla sig själv antar jag. Måste jag påpeka det orimliga att det ska gå till så i Svenska kyrkan av alla ställen, vår svenska lagoma folkkyrka eller är det bara normen att det är åt helvete? Jag vettefan, kanske borde man bara bli frikyrklig istället, där kanske man respekterar människovärdet bland medmänniskor för det gör man då inte i Svenska kyrkan uppenbarligen. Sen finns det ju de politiker som viftar med människovärdet på plakat samtidigt som de inte kunde bry sig mindre om den förödelse de skapar runt omkring sig, de, de människorna kan dra sig till den djupaste avgrund.
Mvh / Roberth Björk, vill inte ha några jäkla titlar.