I en tid av prestige och fina yttren, vågar man säga förlåt? När sa du förlåt till en icke-familjemedlem om ens det sist. Kanske rätt så ofta för vissa av oss men för andra kan det associeras med att erkänna fel och göra sig sårbar. Få tror sig genuint perfekta men det är något annat att erkänna det motsatta, att man är en felande människa. Att man begår misstag, att man slarvar och gör illa någon på något sätt. Det är mänskligt, vi är inte och kan inte förväntas att alltid göra rätt. Med den vetskapen, hur hanterar vi det som följer vårt agerande. Erkänner vi fel, ber vi om förlåtelse eller försöker vi komma undan, försöker vi dölja, undvika vårt fel, hoppas på att det glöms, skäms vi för vad vi gjort? Som sagt, vårt agerande beror på vilken sorts människa vi är, inte om onda eller goda, snarare om modiga eller rädda. En god människa kan vara modig men även rädd, hur många av oss vågar stå upp och emot när det kommer till kritan. När vi står där ensamma, kanske tycker fler som dig själv men där står det en modig person som argumenterar för det du vet är moraliskt tveksamt. Du vågar inte säga ifrån, det kanske blir dålig stämning, gruppen eller personen kanske inte tycker om dig i fortsättningen, personen är kanske din chef eller någon som inger stor respekt. För vissa kommer det lätt, för andra kommer det svårt.
Men vad har detta med att våga säga förlåt? Jo, folk säger allt för sällan förlåt till varann även om man kanske vill det, vågar man inte nå ut, man vill nog hellre bara glömma det hela. Men vad händer om du faktiskt ändå säger förlåt, det kanske bara var en småsak men stora ting kommer från små ting. Ett förlåt leder till ett annat, det sprids, när man utan problem kan säga förlåt för det lilla kanske man kan ta tag i de där förlåten man nog borde gett för länge sen men aldrig vågade. När personerna med tveksamma handlingar vet att ett förlåt förväntas av dem, att det inte kan tigas ihjäl, då blir det också svårare för dem att komma undan. För alltför ofta ska ytan framstå som hel hos människor men alltför ofta gömmer sig en skadad, sårad insida. En insida som inte vågar ut för det är för alltför stort besvär anser man. Prova med ett förlåt, se vad som händer, kanske kan vi undvika att skapa fler sårade människor.
Så själv ber jag om förlåtelse för de sår jag kan ha skapat, medvetet eller inte, igår eller för länge sen. Likt alla är jag en felande människa men en människa som även tror på det goda och att vi bör arbeta oss närmare det. Att vara så goda som vi mänskligt kan och att just våga vara god, att det kommer naturligt.