Roberth Björk är Redaktör för NDT och Talesperson för Nya Dalälvens Parti, han skriver här i egenskap av privatperson.
Hej, jag heter Roberth Björk och är Talesperson för Nya Dalälvens Parti men just idag representerar jag mina egna åsikter, även om åsikterna finns bland flera medlemmar. Det jag tar upp idag är viktigt, det handlar om ett värdigt bemötande för de i störst behov av det. Jag pratar om omsorgen men främst den omsorg de äldre får i vår kommun. Det är viktigt att de äldre som varit med länge och byggt upp vårt land också ska få bra vård och bemötande. I de flesta fall får de nog det och det borde vara något som tas förgivet. Inget man ska behöva slåss för men så lätt har det inte varit.
I många samtal jag har haft med kommuninvånare på fritiden, en granskning jag gjorde som medborgarjournalist över kommunens omsorg och egen erfarenhet så framkommer brister i omsorgen. Det är inget som ska tystas ned, om det är obekvämt att omtala som bör det nog omtalas desto mer, för det behövs. Vi politiker har det högsta ansvaret att det går rätt till. Jag tänker ta på mig det ansvaret, det är våra äldre värda. Det som har hänt ska inte hända, när man efter sjukdom tillbringar ett par dagar på korttidsboende ska man inte skita ner sig trots man larmar för att ett personalhäng är viktigare på morgonen, då har den moraliska kompassen gått sönder. Personalen tar sin fika medan någon inte ännu fått sin frukost eller ens är uppe ur sängen. När rutiner och inlärning saknas att det beror på slumpen om personal vet om det finns hjälpmedel att sätta in vid palliativ vård. När man tycker sig det vara lämpligt att säga att man ska torka nedkissade byxor på element. Jag har själv jobbat med vården i den här kommunen, det tjänade som ett varnande exempel på hur det inte ska gå till. Jag vet vilka sorters människor som jobbar här, oftast går det bra men jag kan intyga själv att när såna här anklagelser kommer så tror jag på dem, det förvånar mig inte. Ibland saknas det kvalitetsarbete och skitsnacket om varandra blir viktigare än vårdtagarna. Den kommunikativa förmågan mellan kollegor och chefer är i stunder närmast obefintlig, andra yrkesgrupper har uttryckt förvåning över hur det gått till.
Jag kan knappt ens säga nästa punkt för att personen skulle kunna gå att identifiera, där man samtidigt förolämpar en framträdande person bakom lyckta dörrar men ändå tänker använda personen för att fixa kommunens tillkortakommanden. Tillkortakommanden man själva gett sig in i när man betett sig svinaktigt mot före detta personal, som sjukskrivit sig eller blivit sparkade, för att sedan smutskastas offentligt. Kommunens nationella rykte som arbetsgivare har fallit enligt vissa som följd av detta. Sen det här med att Inspektionen för vård- och omsorg nu utför en tillsyn av kommunen på grund av de anmälningar som eskalerat på senare år. I min mening, det är så mycket skumt här, vad försiggår egentligen? Varför lämnade inte Gagnef in en enda anmälan till IVO under flera år samtidigt vittnesmål pratar om vårdskador? Istället blev kommunen jättedefensiv och slog ifrån sig allt ansvar när en före detta anställd lämnade in en anmälan istället. Jag tycker korten borde läggas på bordet, det är en trovärdighetsfråga. Sköts det av en anonym nämnd eller tjänsteman som håller låg profil så glöms det snabbt bort och samma fel händer igen. Jag har pratat med anhöriga och äldre som blivit non-chalant bemötta av de ansvariga, det verkar saknas ansvarstagande. ”Vi kan bli bättre” säger man och gör inget, om man ens får ett svar vill säga. Att man i en verksamhetsrapport säger ”Nämen saker är ju ändå rätt okej” samtidigt som skit bubblar under ytan, är det okunnighet eller värre?
Sen har vi socialtjänsten, jag hoppas att de gör ett bra jobb, likväl med äldreomsorgen men vad som ibland förekommer är ju bisarrt. Att skicka hem en ungdom som skolvägrat från skolan helt och hållet än att se till att denne går dit, som en bestraffning. Det är väl inte början på 1900-talet heller, vi ska stärka elever, inte stympa. Vidare tydde situationen på ytterligare dåligt omdöme och bemötande av ansvarig personal. Sen har vi anmälningar om partiskhet från socialtjänsten med ensidiga utredningar, vittnesmål om förvirrade handläggare med potentiellt ödesdigra konsekvenser. Slarviga utredningar som missat vissa viktiga stycken. Förälder som övervägt självmord efter kränkande bemötande av socialsekreterare. Ska det vara så svårt att visa lite medmänsklighet? Slutligen dessa HVB-hem, dessa hållplatser till kriminalitet, psykisk ohälsa och övergrepp medan företagen tjänar lätta pengar på barns misär. Är de fortfarande i bruk, bidrar vi till dess existens? Det ska verkligen vara kaos, på riktigt innan man skickar iväg ett barn till en sådan institution. Hur Borlänge har agerat i fallet Sofie är ju själva arketypen av kommunal hybris, när en tjänstemannaorganisation spårar ur och skadar kommunmedborgarna så måste det finnas en politisk bromskloss. Människors välmående går alltid först.
Slutligen, man väljer vad man vill tro på, att det är guld och gröna skogar, inget har gjorts fel, man litar på kommunen osv. men vi har idag en andel medborgare som inte gör det längre, där kommunen inte stått upp för dessa medborgare utan istället rent utav kränkt dessa människor. Det är åt helvete, kort och gott. Jag ber inte om ursäkt för att jag vill väl med detta debattinlägg. Gagnef kan bli bättre. Skärpa till kompetensen, se till att plikter och lagar faktiskt följs, att kränkningar möts med sanktioner och inte tystnad, att man ser en människa i den man möter, inga objekt. Lasse 85 år är ingen barbiedocka att utagera på, han anlade en gång den väg du tar till jobbet. Att kräva lite respekt är inget kontroversiellt, inte heller att verksamheten håller en professionell nivå där man kan föra samtal. Det här är betalda tjänstemän, ingen lekstuga.