Efter en broinspektion 2019 påpekades skador och brister som behöver åtgärdas i framtiden, om bron även i fortsättningen ska anses vara säker. Nästa inspektion inträffar 2025, en renovering ska utföras innan bron behöver stängas av menar Stiftelsen Floda kyrkälvbro som sköter om bron. I en kampanj nu i augusti informerar de nu om brons renoveringsbehov, där pengar kommer behöva samlas in från allmänheten och företag, utöver de bidrag som kan fås från statligt håll. Stiftelsen har ännu inte uppgett en exakt siffra om kostnaden men det är ett mångmiljonbelopp. Det är ingen överdrift att säga att bron utgör kärnan i Flodas bild utåt, som den byggnad utöver kyrkan som verkligen sticker ut i bygden och som första bild på Intresseföreningens hemsida. Denna artikel utöver att gå genom det senaste om bron, kommer även göra en tillbakablick till 80-talet, då denna senaste versionen av bron byggdes.
Brorenoveringen kan stöttas på deras hemsida här
Kyrkbron sägs vara Sveriges längsta trähängbro för biltrafik. Bron som är ursprungligen byggd 1922 ersatte den gamla flottbron som förstörts i vårfloden 1916. Denna design rätt uppenbart mer tålig mot översvämningar. Bron klarade sig till 1980, då den förstördes i en brand, då efter viss dramatik beslöt man sig för att bygga upp den igen efter originaldesign. Så den som står där idag är lika med den som brann ned. Bron invigdes 1983 av kungen och drottningen, en minnesskylt på brons norra sida påminner om detta.
Tidningen har till sitt förfogande tidningsurklipp från 80-talet, då bron brann ned och byggdes upp igen. Jag tycker det skulle vara intressant att göra en jämförelse mellan nu och då. Redan 1978 skrev Falukuriren om dåtidens renovering, alltså innan bron brann ner, ett arbete som gick på 320.000 kr och bekostades 70/30% av stat/kommun. 2 år senare förstördes bron och man skrev i FK att en ny bro i betong skulle gå på 3 miljoner (runt 10,2 miljoner idag) men vilken tur att den planen inte gick igenom utan att bygdens symbol då kunde bevaras. Det var dock ingen självklarhet, det skulle bli dyrt och var inga pengar som bygden skulle kunna samla ihop på egen hand. En aktionsgrupp och hembygdsföreningen engagerade sig för att bygga upp bron som den var. En argumentation som då fördes fram av Bo Frans (drivande i aktionsgruppen) var att det skulle bli lättare att få statliga bidrag för återuppbyggnad av en kulturmärkt bro än en betongbro då järnbron redan fanns. Om man sen kunde sköta demonteringen av den förstörda bron genom frivilliga kunde försäkringspengarna på 700.000 kr användas till en återuppbyggnad istället.
Bybor skänkte skog för återuppbyggnaden, däribland Anna Larsson från Hagen för ett belopp på 100.000 kr (340.000 idag). Viss dramatik ägde rum med den förra brons ägare vägföreningen men man kunde till slut enas och dagens stiftelse bildades. Brobygget fick 2,1 miljoner i bidrag från dåvarande Arbetsmarknadsstyrelsen (dagens Arbetsförmedling) och man letade reda på originalritningarna för bron. Även kommunen gick med på att stötta brouppbyggnaden med teknisk expertis och viss ekonomisk hjälp. Här följer lite urklipp, tyvärr gick materialet endast till 1981 men vi vet nog hur berättelsen slutade. NDT om vi får in mer material återkommer gärna till denna berättelse.
Ovanstående artiklar från Falukuriren åren 1978-1981.