Den ursprungliga artikeln hittas här där länkar finns till alla artiklar som hör till granskningen.
Denna artikel består av två delar, den första där vi svarar på kritik och den andra där vi ger en uppdatering på vad som hänt sen nyåret.
Del 1: Svar på kritiken och varför vi granskar
Tidningens redaktör fick frågor på ett av sina inlägg om granskningen på Facebook om vår opartiskhet då ”…svårt att se det du länkat till som objektiv journalistik eftersom det hela tiden är en aggressiv ton”, om ”en stark personlig åsikt och agenda.” och ”Jag undrar av vilken anledning, du har startat den här granskningen?”. För transparensens skull vill jag återge mina svar på dessa frågor här. På de första frågorna svarade jag följande.
Där finns flera indikationer på att man inte gör sitt jobb, sen väljer man att försvåra en granskning så det inte går att kritisera dem. Den här granskningen bygger på fakta, dokumentation och vittnesmål. Risken finns att det blir personligt och nära när det gäller både äldre, barn och anställda som farit illa men om det inte görs så kommer nästa person fara illa imorgon och nästa år. Det borde nolltoleransen vara.
Roberth Björk, Redaktör via Facebook
Vi pratar inte om ting, utan levande människor, barn och äldre som får tillbringa sina första och sista år med berövad värdighet. Det gör mig känslomässig, det driver mig, det kan jag vara öppen med. Det sagt är det inte en agenda att sätta dit kommunen för sakens skull utan genuina fel förtjänar granskning. På den andra frågan som även inkluderade frågor om varför text försvinner, vem som gjort anmälningarna och att det ensidigt framstår negativt om kommunen och om många i kommunen faktiskt är missnöjda med omsorgen.
Det är bra om du vill veta, jag pratar generellt. Det är inte glada nyheter som de flesta vill ta del av. Att texten försvinner, att vi inte vet helheten är däremot sekretessens pris. Jag vill inte skriva om någons barn eller förälder så det går att identifiera om inte samtycket finns där. Jag försöker ge en sån öppen bild som möjligt, om det jag skrivit skulle bara vad kommunen själva släppte ifrån sig så skulle det bli blanka artiklar. Kommunen lämnar ut inga berättelser, inga klagomål alls. Här är det bättre att höra något än inget i min mening.
Det framkommer oftast vem det är som anmäler eller klagar, det är anhöriga, föräldrar, personal. De vill väl här inte dras i offentlighetens ljus när de redan stått ut med så mycket men vi får se. Att det baseras på riktiga människor är viktigt, det där med sönderfrättade underliv är en berättelse, jag kan inte säga att det är sant men upplever en person det vara. När en slutlig sammanställning görs kommer det framstå vilka klagomål som har flest belägg, vilka som inte kunna styrkas och så vidare. Oavsett, så blir det mycket ord mot ord i slutändan, då får man välja om man tror på kommunen eller anmälaren. Om ingen av oss har varit i rummet när det skett, vet vi inte säkert.
Sen måste vi beakta mörkertalen här, mycket anmäls inte, kommunen har skickat ytterst få anmälningar om sig själva, ibland inga fast lagen kräver det. Om bara en tiondel är sant så har man ändå felaktigt inte anmält vidare som man ska. Sen är det tyvärr så att inte alla har anhöriga som har koll på hur de mår, många har goda män istället, vissa får inte besök, dementa kan ofta inte föra sin egen talan osv.
Det är mindre viktigt om folk upplever missnöje än om det finns objektiva fel och tecken på vanvård som går ouppmärksammade. Det är tyvärr väldigt lätt att komma undan med undermåliga arbetsinsatser här, särskilt om den sortens arbetsplatsskultur uppstår. IVO har fått anmälningar men om det inte är av den allvarligaste arten bortprioriteras det. Därför måste ansvaret tas på kommunal nivå att felsteg, även mindre sådana försvinner så man får den omsorg man är berättigad till. Det handlar granskningen om, en uppmuntran för kommunen att göra bättre ifrån sig.
Roberth Björk, Redaktör via Facebook
Med det så kommer vi in på Del 2, där du kan ana vad som kommer från vad som står ovan.
Del 2: Hur granskningen går
En bild säger mer än ett tusen ord.
Jag blev ärligt talad rätt chockad när kommunen lämnade ut handlingarna från åtta ärenden som vi begärt ut, så var merparten av de 37 sidorna blanka till sin helhet. Video på detta finns på vår Facebook. Vissa av ärendena hade kommit in via Inspektionen för vård- och omsorg (IVO), som till skillnad från kommunen klarade av att lämna ut dessa nästan helt utan sekretessmarkeringar. Jag bad kommunen att tänka om.
Eftersom ni inte följer samma generösa utlämningspolicy som andra myndigheter jag varit i kontakt med kan ni förvänta er en överklagan, alternativt får ni gärna ompröva erat beslut. En överklagan som kommer sannolikt bifallas då maskeringen varit överdrivet omfattande.
Redaktörens mejl till kommunen
Svaret var att de står fast, så nu är det beslutet överklagat till Kammarrätten som kommunen vill ska vara via brev dit men det är mejl som gäller i dessa tider. Kammarrätten skickade tillbaka min överklagan till kommunen, för att det är dem som ska handlägga det, det framgick inte av kommunens egna instruktioner för överklagan. Kommunen har nu efter flera dagar inte svarat om de har tagit emot och handlagt överklagan eller inte. Jag förmodar att hela processen skapar lite huvudvärk och att man helst velat slippa detta, det kunde man ha gjort genom att tillämpa samma sekretess som IVO, att hellre fria än att fälla. Så det ansvaret lägger jag hos kommunen.
Förutom att vi inte har fått något vettigt från kommunen då, vad har hänt? Vi har haft flera telefonintervjuer denna vecka med omsorgstagare, anhöriga och personal som tyvärr handlat om misslyckanden och brister från kommunens sida men jag tackar dessa som ändå vågat ställa upp. Många vittnar dock anonymt, vi lever i små byar, ingen vill utpekas så klart. Dock finns de som kan vilja ställa upp med namn, något som skänker trovärdighet till granskningen framöver. För noggrannhetens skull har personalen inom kommunen meddelats att granskningen äger rum och att det bara är att höra av sig, detta har skett via Facebook men även skriftligt till utvalda arbetsplatser. Vi ämnar för en helhetsbild här, kommunen är som tidigare sagt inte rakt igenom en vanvårdande katastrof, bra jobb utförs, många är ändå nöjda men småsaker och några större saker tynger dock ned.
Vad som framkommit denna vecka är ett tilltagande spår i hur chefers ledarskap ser ut och hela den kulturen. Jag delar med mig vad ett vittne sagt till mig och som kan bekräftas av andra.
[Högt uppsatt chef] i kommunen pratar med anhörig, som säger att det är beklagligt men att denne får så mycket att göra efter klagomålen. Anhörig tycker det är dåligt att hon ska behöva påpeka vad chefen borde ha gjort själv.
Mina anteckningar efter intervju av anhörig
[Lägre chef] sitter oengagerad under möte med anhöriga som till början inte gick att anordna pga. corona, sen sitter ändå 7 st med på mötet. Lovar uppföljning och svar på frågor. 2-3 veckor efter utlovad svarstid ringer anhörig upp och först då får ett svar.
Mina anteckningar efter intervju av anhörig
Anhöriga måste alltså tjata till sig svar som utlovats och upplever att man måste göra chefens eget jobb i att säga vad som behövs. Jag varnar för att detta kan bara vara ett undantag men det påpekas av flera oberoende vittnen.
Nu väntar en större artikel/rapport nästa vecka där vi sammanfattar det vi fått in hittills och där kommunen också ska få ta ställning till vad som framkommit, jag hoppas att de då väljer att bemöta detta bättre och mer innehållsrikt än när de skickade ut en hel drös blanka sidor till oss.
Statistik för transparens
Vi har begärt ut ungefär 61 handlingar från olika myndigheter, vi har även nystat i om det finns intressanta fynd hos andra myndigheter men inget har begärts ut i dess helhet där. Vittnesmålen bygger på olika vittnen i grupperna omsorgstagare, anhöriga och personal, än så länge har ett ensiffrigt antal vittnen hört av sig. Tidningen (dvs. redaktören) har spenderat 943 kr på granskningen hittills, inom budgeten. Vi gläds av att myndigheter inte kräver betalning för det mesta av det vi efterfrågar. Granskningen möjliggörs dock av obetalt frivilligarbete och många timmar av läsande av dokument och att förstå dess betydelse.
Har du något du vill dela med dig om Gagnefs kommuns omsorg eller arbetsmiljö, skicka oss ett mejl till Redaktör Roberth på roberth.bjork@flodaonline.se
